Stockholm Kanotmaraton (SKM)

Var inne på SKMs hemsida och kikade lite. Mikael Westlén vann herrklassen och Agneta Bergman-Fredriksson damklassen över 30 km. Siverbrant var runner-up i herrklassen. Resultatlistan var inte så tjock: 74 stycken damer och herrar gick i mål över den långa distansen. Likväl är det kul att tävlingen är tillbaka. Det behövs ett stor-lopp i Stockholm. Hoppas att tävlingen växer till kommande år.

Som det ser ut på bilderna så var delar av banan skvallpig. Det skulle vara kul att höra hur den upplevdes av någon som var med. Siverbrant och Westlén verkar ha övergivit sina racinglådor för multisportkajaker. Även Tommi Ritala paddlade en multisportlåda. Var det så skvallpigt? Tävlingen föregicks på nätet av en del diskussioner om utsatt bansträckning och farhågor om skvalp....

Läs mer >>

Familjetur på söndagen

För första gången på länge kunde vi idag ta oss ut i kajak hela familjen. "Lille man" har kännts för liten så här långt (1,5 år) men idag så testade vi. Sjösatte vid Holmö Brygga på Åstön och paddlade sakta längs land ut till en halvö vi varit på förrut. Hela familjen på fyra satt i vår VKV Yoo-A-Kim. Funkade riktigt bra. Dottern på fem paddlade glatt och grabben satt i famnen på frugan och kikade nyfiket. Kul att återigen kunna landa på en slät klippa och ta en fika.

Hela turen tog en fyra timmar inklusive fika och den korta paddlingen. Nästa sommar kan vi nog ge oss på övernattningsturer...

Läs mer >>

Site med teknikövningar

För den som är sugen på att öva paddeltekniken: Kolla in på Engineered athletes. Där finns en del övningar under propulsion drills och stability drills. Jag har provat en del av dem själv. Det luriga kan ibland vara att tolka texten och "se" övningen man skall köra. Det bästa vore om det hade funnits med lite bilder.

Läs mer >>

Klapp på huvudet och syra

Igår fick jag sällskap på älven igen. Både av "kidsen" från Fagerviks KK och en bäver. Började passet med en teknikövning: "Klapp på huvudet". I varje paddeltag rör man huvudet med den tryckande handen innan dragarmen sätter paddeln i vattnet. Tanken är att öva att få in den tryckande handen närmare huvudet. Det var första gången jag körde denna övning och det kändes ovant och jag hade svårt att få en bra rytm.

Därefter körde jag 5 x 1000m med vila två minuter. Laddade på en del och låg på kring 5 minuter på 1000-ingarna. Pulsen låg på kring 90% av HFmax. Det härliga var att jag fick bra kontakt med triceps i tryckande arm. Det har jag inte lyckats med tidigare.

Avslutade med "Klapp på huvudet" igen. Då hittade jag bättre rytm och det gick riktigt bra. Jag skall köra denna övning fler gånger.

Läs mer >>

Eget domännamn: bloggen.motionspaddla.nu

När jag såg att domännamnet motionspaddla.nu var ledigt så kunde jag inte hålla mig från att registrera det. Så nu hittar ni bloggen på http://bloggen.motionspaddla.nu Den gamla adressen http://lekajak.blogspot.com fungerar också men styrs om automatiskt till min nya adress.

Läs mer >>

Sällskap på älven och maxlopp 1000 m

Igår var det riktigt roligt att vara ute på älven. Jag lyckades vara ute samtidigt som Fagerviks KK. Uppskattar att det var 20 kajaker på älven. Jag roade mig med att följa ungdomarnas träning på lite avstånd. Snackade även med tränarna. De körde fart 3-4 träning.

Under tiden jag följde deras träning passade jag på att värma upp kroppen rejält. Min plan var att köra 1000 m i full fart. Vill ha en referens att testa mot framöver. Uppvärmningen innehöll en lugn inledning och sedan allt aggressivare paddling mot 90% belastning.

Visste inte riktigt hur kroppen skulle reagera på 1000 m i maxfart. Så jag var lite spänd inför starten. Inledde lite trevande men ganska snart så hade jag fått upp farten. Pulsen steg stadigt upp mot ca 900 meter där den toppade 182 slag/minut. Ungefär samtidigt så kroknade jag rejält. Gick imål på 4min38sek. Motsvarar ett snitt på just under 13 km/h. Uppenbarligen har jag aldrig tidigare plågat kroppen tillräckligt hårt. Tidigare har jag bara kommit upp i en maxpuls på 177 slag/min. Nu har jag något att jämföra min maxfart mot framöver. Alltid kul att kunna mäta.

Av Urban Schill fick jag rådet att flytta in den tryckande handen närmare huvudet. På bilden i ”loggan” syns det tydligt att den är ganska långt ut. Om jag får in handen närmare får jag bättre tryck i paddlingen och kan utnyttja kraften i triceps också. Som det är nu drar jag och vrider men med för dåligt tryck. Det känns bra att få återkoppling på tekniken.

Läs mer >>

Olika modeller för att beräkna pulsintervall

Den gångna säsongen har jag prövat de två modeller som finns för att beräkna pulsintervall för träning. De skiljer sig åt genom att den ena bara tar hänsyn till maxpulsen medans den andra tar hänsyn till både vilopuls och maxpuls. Frågan är om det har så stor betydelse vilken modell man använder. I mitt fall har jag kommit fram till att det gör det.

Lite pulsvärden som är bra att ha koll på:
Min maxpuls (paddling) – 177 slag/minut
Min vilopuls – 40 slag/minut
Min tröskelpuls (paddling) – strax under 160 slag/minut

De olika zoner som jag brukar träna i är
I-zon 1: 55-72% av HFmax
I-zon 2: 72-82% av HFmax
I-zon 3: 82-87% av HFmax (låg tröskelträning)
I-zon 4: 87-92% av HFmax (stressad tröskelträning)

Zonerna är framtagna av norska Olympiatoppen. Tröskelpulsen i slag bör ligga mellan I-zon 3 och I-zon 4 (87% av HFmax). Utifrån det har jag jämfört de två modellerna för att se vilken som passar mig bäst.

Modell 1: Ingen hänsyn till vilopuls.
Arbetsbelastningen beräknas som HF=HFmax * belastning (%)
Enligt denna modell skulle min beräknade tröskelpuls hamna på HFtröskel=177 * 0,87=154 slag/min.

Modell 2: Hänsyn tagen till vilopuls.
Arbetsbelastning beräknas som HF=(HFmax-HFmin) * belastning (%) + HFmin
Enligt denna modell skulle min beräknade tröskelpuls hamna på HFtröskel=(177-40) * 0,87 + 40=159 slag/min.

Utifrån detta kan man se att beräkningssättet enligt modell 2 ger det mest korrekta resultatet för mig. Rent generellt sett har jag under säsongen upplevt träning enligt modell 1 som väl lätt. Ofta har jag fått hålla igen för att inte trilla upp i en högre I-zon än jag hade tänkt mig att träna i. Så framöver håller jag mig till modell 2 som tar hänsyn till både vilopuls och maxpuls.

Nog nu om det teoretiska. Imorgon hoppas jag kunna komma ut på vattnet och paddla lite.

Läs mer >>

Trög i kroppen efter innebandybollspasset

Efter en kall morgon och en förmiddag på IKEA så sjösatte jag kajaken i mitt dike. Det var en riktig härlig dag för paddling. Hög, klar höstluft med solsken och en del vind. Började med att värma upp i fem minuter följt av 10 minuter rysspaddling. Det är riktigt kul att köra någon teknikövning som del av uppvärmningen. Huvudet får koncentrera sig lite och kroppen vaknar till liv. Rysspaddling tycker jag ger känsla för aggresiv isättning och rak dragarm.

Efter rysspaddlingen drog jag på med 50 minuter I-zon 2. Snittade 149 slag/minut. Kände mig lite seg i kroppen efter passet med innebandybollarna. Tycker dock att tekniken har tagit ett litet steg framåt. Jag har förlängt paddeln till 216-217 cm och får då ett bättre grepp i vattnet och jobbar mer framför kroppen. Har även fått in den tryckande handen närmare pannan i början av paddeltaget. Förut har jag haft en större vinkel i armbågen, nu börjar jag närma mig 90-100 grader. Paddeln får ett mer vertikalt läge i draget och jag upplever ett bättre tryck i paddlingen.

Under passet satt jag och drömde lite om Götakanalloppet. Det skulle vara kul att vara med i år. Men, frugan fyller år just den dagen och svärföräldrarna kommer på middag. Kanske att det är bäst att stanna hemma :-)

Läs mer >>

Motståndsträning i kajaken

Har nu testat att köra motståndsträning i kajaken med innebandybollarna. Trädde ett band genom bollarna och knöt fast bandet just framför sittbrunnen. Började passet med en kort uppvärmning och en teknikövning: Fem dubbla paddeltag sedan två på vänster sida sedan fem dubbla och två på höger sida. Körde det en 5-10 minuter. Under uppvärmningen och tekniken hade jag bollarna uppe på däck. Sedan var det dags att ta i.

Körde 6 stycken 3-minutare med vila 1,5 minuter. Använde två bollar som motstånd och det kändes rejält. Kanske att det skulle ha räckt med en boll. Två bollar är som att kasta ankare. Det känns rejält. Lite hatkärlek är det: Det är bra träning men kajaken kändes helt stum. Jobbade på riktigt hårt. Låg kring 90% av HFmax i puls. Det positiva med motståndsträningen är förutom styrkan att det kräver att man engagerar hela kroppen för att få kajaken att röra sig. Det går liksom inte att fuska då märks det på en gång. Man får jobba rejält med rotation, benarbete och att inte skjunka samman i ryggen. Och det känns i hela kroppen oxå.

Efter sex intervaller stannar jag vid en brygga och tar bort bandet med bollarna. Trycker på två intervaller utan motstånd. Det känns som att kajaken flyger fram. Riktigt härlig känsla.

Nästa gång lurar jag på att testa med en boll.

Läs mer >>

Innebandybollar för specifik styrketräning

Har införskaffat två innebandybollar för styrketräning i kanoten. Tanken är att spänna fast dem under kajaken med ett band framför sittbrunnen. Jag vet inte om två bollar är för mycket eller för lite, men det märks ju :-) Jag hoppas få tid till ett kajakpass imorgon. Återkommer då med ett litet utlåtande hur det gick.

I min simmarungdom tränande vi styrka i vattnet genom att tex simma med tröja, innerslangar till skottkärror runt vristerna, bensparksplatta på kant mm. Riktigt nyttig träning. Hoppas att innebandybollarna ger samma effekt.

Läs mer >>

Lurar på ny sits i kajaken

Återigen lurar jag på att byta sits i kajaken. På DKM+ tittade jag på en likadan kajak som min. I den hade de bytt sits utan att ta bort skenan i botten som skalsitsen sitter i. Då vaknade mitt intresse. Jag har kollat runt lite för att se vad som finns. Det finns ju mycket att välja bland: Nelo, Plastex, Zedtech mfl. Det märke som jag tycker ser intressantast ut just nu är Vajda. De har både en rotationssits och en vanlig sits som ser intressant ut.

Jag vet inte vad som är bäst rotationssits eller vanlig. Det verkar inte vara så många som använder rotationssits. Vad beror det på? Samtidigt så påstår en del att en roterande sits underlättare en mer teknisk paddling. Är det någon som kan reda ut detta så är jag tacksam.

Läs mer >>

Återstart efter DKM

Nu börjar det bli dags att lägga årets DKM+ bakom sig. Har tagit det lugnt denna vecka och funderat lite på vad jag skall hitta på nu. Jag vill gärna fortsätta att utvecklas i paddlingen.

Har kört ett lugnt turpass på Indalsälven och tittat på omgivningarna. Kanonskönt. Såg fyra bävrar, tävlade mot en öppen motorbåt och snackade med lite sportfiskare. Sprang en sväng i torsdags med en del inblandad styrketräning. Avslutade idag med ett tröskelpass 10 stycken 3-minutar med vila ett. Laddade på allt jag kunde i sista intervallen och kom upp i 177 slag/minut.

Har så sakta börjat komma fram till en väg framåt. I prioritetsordning vill jag jobba med:
1. Tekniken
2. Maxstyrkan
3. Max syreupptagning

Jag känner att det inte är mening att gnugga vidare med ren uthållighet innan jag har bättre teknik, är starkare och har högre syreupptagning. Vi får se hur upplägget för att nå detta ser ut.

Läs mer >>

Kajak på segelbåt under semestern

Under fyra veckor i somras var jag ute och seglade med familjen. Eftersom jag skulle paddla DKM+ så behövde ju kajaken följa med. Det går alldeles utmärkt om man har en H35:a i alla fall. Visserligen täcker kajaken ena sidans fönster och en hel del av skarndäcket på styrbord sida. Men vad gör man inte för att få paddla. Tidigare somrar har frugans havskajak legat på däck så rättvisan sa att det var min tur :-)

Läs mer >>

Rapport från DKM+ lördag och söndag

Uppstigning 0430 för att hinna packa samman de sista grejerna
Frukost på vandrarhemmet. Tyvärr bjöd de bara på fil, bröd, juice och kaffe. Jag hade velat ha gröt. Magen står sig bättre på det.

Bussen från Bengtsfors gick strax efter sex. Busshållplatsen var fylld av förväntan och nervösa blickar. På bussen satt jag framför två killar från Värmland. De surrar på och plötsligt svär den ena till: ”Jävlar jag har glömt vätskan”. Kort stunds tystnad och sedan: ”Jaja inte mycket att göra något åt”. Då undrar den andra: ”Har du snuset med? Annars har jag två dosor.” Svaret är lika enkelt som självklart ”Men kära nån, de går man inte ifrån.” Sedan tyst. Bussen anlände Baldersnäs strax innan sju.

På en gång flyttade jag ut min kajak från ängen till gästhamnsbryggan där jag sett ut min sjösättningsplats. Konstigt nog var de inte många som ville sjösätta från brygga. Jag tycker att det är perfekt. Sjösatte vid 0740 för att hinna värma upp innan starten. Många hade pratat om ryck i starten så det kändes som att det var en god idé att vara varm och på hugget. Det märktes väl på pulsklockan att det fanns en anspänning i kroppen. Hjärtat slog en 5-10% fortare än normalt.

Fem minuter innan start började alla samlas vid startlinjen. Trots råd om att hålla mig på en kant och gå i ytterkurva så la jag mig i mitten. Dumt! Det är väl värt att öva på att bara ligga still i skvallpigt vatten. För precis så är det innan start. När starten hade gått märkte jag varför man skulle hålla kant: I mitten får man skvalp från både höger och vänster. Många rusade i starten och det var stökigt och svårt att hitta en rytm. Nästa gång kommer jag att starta till höger och gå i ytterkurva.

Hela första sträckan upp till Skåpafors var stökig. Det var svårt att hitta någon bra våg att rida på för man kastades omkring av allt skvalp. Dessutom hade jag lite problem med styrningen. Hade svårt att få bra kontakt med styrpinnen. Som tur var så var jag hyfsat med till första lyftet. Jag behövde inte vänta på att få stiga ur eller bära. Lite trångt var det vid sjösättningen. De höll på att bygga om vid Skåpafors så det fanns bara en liten brygga utlagd för sjösättning. Fick mig en törn bakifrån av några som hade bråttom. Satte mig bara i kajaken och paddlad bort från bryggan innan jag stängde kapellet. Maratonkapellet var värd varenda krona. Jag rekommenderar det verkligen. Att slippa ta av kapellet var jätteskönt. Blixtlås regerar. Under första sträckan drack jag ingenting. Vätskesystemet låg nedpackat på botten i kajaken.

Det var skönt att komma ut på andra sträckan. Fältet blev mer utspritt och vattnet lugnade ned sig. Jag la en fokus på att komma in i en bra rytm. Folk hejjade på stränderna och det var på det stora hela väldigt trevligt. Mentalt var jag inställd på att loppet upp till Gustavsfors skulle vara transport och att det var sedan arbetet började. I slutet av sträckan hittade jag ett par veteraner att åka snålskjuts med. Fick en riktigt fin och vilsam resa sista halvtimmen upp till andra lyftet. Drack löpande från och med andra sträckan. Ungefär var tjugonde minut. Vid andra lyftet i Skifors var det folkfest. Trevlig stämning och mycket folk. Passade på att ta en banan, en bulle och sportdryck för att fylla på med lite energi. Det visade sig att jag gjorde av med ungefär 4500kcal under hela loppet så det är bra att äta när det ges tillfälle. Sjösättningen i Skifors var lite ström.

Tredje sträckan upp mot Gustavsfors var seg. Delvis paddlade man över en stor sjö. Som tur var låg den helt spegelblank. Jag kände det som en lång väntan på att komma fram till tredje lyftet. Större delen av sträckan paddlade jag ensam. Satt mest och funderade på andra saker. Gjorde några ryck för att känna lite hur kroppen svarade; ville veta hur mycket energi det fanns kvar till sista två milen. Ännu verkade de flesta vara rätt fräscha. Sista biten in mot Gustavsfors var vacker med smala kanaler och trånga passager.

Lyftet i Gustavsfors var ännu ett bevis på hur trevlig stämning det är runt loppet. Publiken är månghövdad och hejar glatt på alla som passerar. Musik och trevliga funktionärer. Passar på att ta det lite lugnt. Äter och dricker. Tar en saltgurka som smakar oväntat bra. Efter sjösättningen hittar jag ett bra gäng med bla en K2:a. Himlen öppnar sig och det kommer en rejäl regnskur. På en kvart är alla blöta ända in på märgen. Regnet förde inte med sig någon vind utan sista sjön förblev lugn.

Efter ett tag tyckte jag att tempot i gruppen började bedarra. Bestämde mig för att göra ett ryck. Trodde att någon skulle gå med men så blev det inte. Hela vägen till sista kontrollen gjorde jag ryck till en klunga framför, vilade lite i suget och sedan ett ryck igen. Jag tror att många började bli slitna. En tysk hade ont i magen, en kille hade rejäla blåsor i händerna, någon välte av svallet när en motorbåt passerade. Loppet började skörda sina offer och mina sittknölar började ömma rejält. Varje gång jag kom ikapp och låg i suget så passade jag på att luta mig bakåt för att avlasta rumpan.

I Herrenäs hade jag tänkt att kliva ur men det blev bara en banan och lite dryck. Ångrade hela sista biten in mot mål att jag inte hade rest mig. Orken började så smått tryta och en tung norrman i en Viper 51 bjöd på skönt medåka så jag höll igen med rycken och försökte njuta sista biten så gott det gick. Fem timmars paddlande började ta ut sin rätt. Upp mot målet gjorde jag ett sista ryck och närmade mig en kajak. Oldsberg manade fram en målspurt som jag tyvärr förlorade. Klockan stannade på 5 timmar 41 minuter.

Väl i mål var det att försöka kravla sig ur lådan vilket var lättare sagt en gjort. Jag hade rejält ont i vänster knä. Konstigt ställe att få ont på! Funktionärer tog hand om kajaken och la upp den så att man kunde hämta den senare. Själv kunde man dricka, slicka såren och njuta av tillställningen. Loppet var över för i år.

Efter loppet fanns det dusch i skolan och lasagne serverades i skolmatsalen. Pallrade mig sedan till vandrarhemmet och tog en femminutare på örat. Avslutade dagen med en pizza och lite OS. För de som orkade var det kräftskiva på kvällen.

Söndagen var hemresedag. Förvånande nog var jag pigg i kroppen. Spåren efter loppet var en ömmande rumpa.

Läs mer >>

Rapport från DKM+ fredag

750-800 kanotister ställde upp i DKM+ i år. Detta är något fler än i fjol. Jag var en av förstagångspaddlarna. Jag valde att paddla DKM+ för att det är det största och längsta loppet.

I och med att start och mål inte är på samma plats så har arrangörerna anordnat det så att man kan lämna sin kajak vid startområdet på fredagen. Då registrerar man sig och får sitt startnummer och lite annan information i ett kuvert. Man kan även registrera sig på lördag morgon innan starten men då är det mycket i rörelse så fredagen är att rekommendera. Bemötandet vid registreringen var bra och ordnat. Kajaken lämnar man på Baldersnäs på en äng/åker. Den stora utmaningen är att unvika att kliva i någon komocka. Allt i övrigt är väl uppmärkt. Det är svårt att göra fel eller gå vilse.

Jag kom till Baldersnäs vi 14-tiden på fredagen och hade gott om tid att registrera mig, lägga av kajaken och se mig omkring. Det var skönt att se sig kolla runt vid starten: Var finns toaletter, var är startenlinjen och var kan man sjösätta. Det ger ett större lugn för en själv innan starten på lördag morgon. Det är en god idé att fundera ut var man vill sjösätta för det kan bli trångt på lördagmorgon.

Mässan som tidigare var på startområdet hade i år flyttats till målområdet i Bengtsfors. Jag besökte den men var inte imponerad. Kajaktiv, Thule, Tahe och Reval fanns på plats. Inte mycket för en så stor tävling. Jag tycker att det är lite svagt att leverantörerna inte ställer upp i större utsträckning. Tillsammans med loppen driver de ju intresset i en gemensam marknad.

Efter tio minuter på mässan drog jag istället ut till Bootshaus utanför Bengtsfors. Kikade på Nelo Vanquish, Vanquish Vintage och Vanquish Classic. Jag måste erkänna att mitt ha-begär efter Vanquish Classic är riktigt stort. Den är fin. Bootshaus erbjöd mig möjlighet att testa kajaken på söndagen, under fredagen hade de för mycket att göra.

På kvällen var det pastaparty i Bengtsfors för de som ville. Jag fixade egen mat på STF Gammelgården där jag bodde. Hade svårt att få i mig maten efter all kolhydratladdning tidigare i veckan. För er som inte testat kolhydratladdning så rekommenderar jag att ni provar. Det funkar faktiskt att lagra upp mycket energi i musklerna som en depå inför långlopp. Passade även på att blanda till mina tre liter sportdryck på kvällen. Då är den riktigt löst och klumpfri på morgonen därpå. Använd gärna visp då ni blandar drickat så löser det sig lätt.

Jag valde att bo i Bengtsfors för att jag tycker att det är skönt att slippa förflytta mig efter loppet. Det är skönt att vara framme då. Nackdelen är att man måste kliva upp relativt tidigt på morgonen för loppet för att ta sig till starten.

La mig tidigt för att få ihop några timmars sömn. Väckning satt till 0430.

Läs mer >>

DKM+ på 5h41min

Så har jag kommit hem från DKM+. Ett fantastiskt trevlig arrangemang. Vädret i år var enligt många det bästa som DKM bjudit på. Lätta vindar, svalt i luften och bara lite sol. Visserligen bjöds det på en riktig regnskur men den var kort.

Jag lyckades ta mig runt på 5 timmar 41 minuter. 19 minuter bättre än mitt mål för säsongen. Så jag borde vara nöjd, men jag hade velat klara 5 timmar 30 minuter :-)

Återkommer med en fylligare rapport.

Viktigast av allt så tyckte jag det var kul och kroppen har klarat sig utan krämpor.

Läs mer >>

Kanuks maratonkapell

Länge har jag varit sugen på ett maratonkapell, nu har jag ett. Köpte Kanuks version. Jag är mycket nöjd med Kanuks service. På måndagen fick de hem kapellet från Estland där det sys och på tisdagen hade jag det i min brevlåda.

Kapellet är lite tunnare än mina tidigare kapell. Det har ett blixlås från främre delen av sittbrunnen och hela vägen till magen. Bakom ryggen finns ett kardborreband som man kan ställa in midjestorleken med. Mitt kapell är blått med svarta förstärkningar.

Jag testade kapellet under passet i tisdags. Det gick bra att sätta kapellet på plats kring sittbrunnen innan sjösättningen. Blixtlåset var lätt att stänga när jag satt mig i kajaken. Under paddlingen blev jag förvånad över hur tätt blixtlåset var. Under en timmes paddling kunde jag inte märka att det kom in något vatten. När det var färdigpaddlat var det smidigt att bara kunna öppna blixtlåset och stiga ur. Passformen var lite tightare än mitt tidigare vanliga "hängselkapell" från Kanuk men med lite slack över knäna.

På det stora hela känns det som en bra investering för lopp med lyft. Det är en fröjd att slipa hålla på att ta loss och sätta på kapell före och efter lyft. Däremot kommer jag nog inte att använda det för träning. Det känns lite för ömtåligt för det och det är lättare att spänna åt ett hängselkapell hårt kring midjan vid "blött" före.

Pris för maratonkapellet 920 sek plus frakt.

Läs mer >>

Uppladdning inför OS

På SVTs OS-hemsida finns det en del kanotvideos för den som är intresserad. Kul att kolla paddling och intervjuer med våra kanotolympier.

Läs mer >>

Sista passet innan DKM

Så var det gjort: Den sista paddlingen innan DKM. Körde ett pass i stressat tröskeltempo. Lånade inspiration ur Tidningen Paddling. 10 x 1,5 minuter med 30 sekunders vila. Puls kring 90% av HFmax. På det stora hela kändes det bra. Hade inga problem att genomföra passet men jag var lite sliten efter helgens tretimmarstur.

Tanken med passet var att tömma kolhydratlagren inför kolhydratladdnigen. Nu kommer jag att äta rejält de kommande tre dagarna. Jag brukar ladda genom att äta en halv portion extra av pasta/potatis/ris/bröd etc under alla mål. Det brukar funka för mig. Paralellt med detta kommer jag även att dricka en del kolhydratdryck och massor med vatten. Det är viktigt med vätskan för kolhydraten som man lagrar in i muskulaturen binder mycket vätska som måste tillföras.

Nu är det bara att njuta de sista dagarna inför loppet och naturligtvis även av loppet.

Läs mer >>

Diskussioner på Utsidan om motionskajaker

På Utsidan finns det två intressanta trådar om motionskajaker. Det ena handlar om den optimala motionskajaken och den andra om kajakval för SKM.

Läs mer >>

Långpass och så in i väggen

Idag slog jag till med ett långpass i älven. 29,6 km mätte jag turen till. Tanken var att testa tempot för DKM+. Värmde upp lugnt i 15 minuter, sedan ett ryck på 10 minuter i tröskeltempo och efter det nötning i I-zon 2.....ett tag. Det visade sig att jag hade en genomklappning att vänta. Två timmar gick bra men sista timmen var inte rolig. Tog helt slut på energi och hade faktiskt fullt upp att gå de 700 metrarna från vattnet och hem. Det var länge sedan det gick så här illa. Hade knapp styrfart de sista 20 minutrarna. När jag kom hem vräkte jag i mig allt jag kom åt: Mackor, banan, kaffe, potatissallad, mariekex och havregrynsgröt. Utan att överdriva så var kroppen slut på drivmedel. Inte så konstigt kanske. Åt en lätt frukost på fil och någon macka samt kaffe. Sedan iväg för tre timmars paddling. Smart? Inte särskilt. Den som säger att maten inte är viktig har en del kvar att lära....och jag kommer att grunda rejält inför DKM+.

Trots genomklappningen snittade jag kring 10 km/h under passet. Då ingick två bensträckningar på vägen. Första hälften av turen hade jag en snittfart på strax över 11 km/h. Utifrån erfarenheterna från idag så kommer jag att sänka ambitionsnivån inför DKM+. Tidigare har jag haft som plan att ligga och mala i 72-82% av HFmax. Nu sänker jag det till 60-70% av HFmax. Återstår att se om jag kan hålla igen så pass. Jag tror att jag tjänare på det under DKM+ i alla fall.

Nu har jag bara ett pass kvar att köra innan avfärd mot Dalsland. Tänkte avsluta med ett kort stressat trösklepass. Sen blir det till att kolhydratladda.

Läs mer >>

Träningspass med GPS

Igår körde jag ett I-zon 2 pass då GPS:en fick följa med. Jag var nyfiken på att se vilket tempo jag höll. Tidigare har jag mest mätt på karta i efterhand och uppskattat hastigheterna. Anledningen till min nyfikenhet var att I-zon 2 (72-82% av HFmax) är mitt önskade tävlingstempo under DKM+. Jag hade även med mig pulsklocka.

Passet började med 15 minuters uppvärmningspaddling. Först lugnt och sedan med accelerationer mot mjölksyratröskeln. Efter detta körde jag igång med "hårdpaddlingen". Jag ville efterlikna starten i DKM+ och inledde därför med ett ryck i strax under 10 minuter. Under detta ryck höll jag pulsen kring min mjölksyratröskel. Det gäller att inte gå över tröskeln för då samlar jag på mig mjölksyra som är svår att bli av med. Efter de 10 minutrarna sänkte jag tempot till I-zon 2 i 50 minuter.

Det visade sig att det är lättare sagt än gjort att sänka tempot efter det inledande rycket. Jag fick verkligen anstränga mig för att inte mala på i tröskeltempo. Nästa pass skall jag göra ett liknande ryck i inledningen av passet för att vänja mig vid principen.

Det var nyttigt att ha med både GPS:en och pulsklockan. Lade märke till att det inte kostar så mycket kraft att paddla i låga 10km/h medans höga 10km/h och ovan det kostar på. Jag slog lite siffror när jag kom hem och det visar sig att den teoretiska deplacementsfarten för en "båt" med 520cm vattenlinje är 10,3 km/h. Över 10,3 km/h inträder ett planande läge och det är bakgrunden till att det kostar så mycket energi att driva i höga 10 km/h och ovan det. Kajaken pressas då ur sitt eget vågsystem. Frågan man kan ställa sig är om det är värt att pressa de sista tiondels km/h i inledningen av DKM med risken att krokna i slutet. Kanske är det sunt att spara lite krafter......

Under hela passet snittar jag ungefär 10,8 km/h, uppvärmningen inkluderat. Pulsen ligger på ca 75% av HFmax under I-zon 2 delen. På det hela taget kändes det bra.

Läs mer >>

Beställt maratonkapell

Nu har jag till sist får tummen ur och beställt mig ett maratonkapell. Beställde från Kanuk. De kapell som jag haft från dem tidigare har jag varit väldigt nöjd med. Har haft ett till VKV Eliten och jag har ett till Maraton Swiften. Det nya maratonkapellet har neoprenmidja med kardborrelåsning samt ett blixtlås för i och urstigning. Hoppas nu bara att kapellet hinner komma innan avfärden till DKM+.

Läs mer >>