Efter en tids lugn så har det igår och idag kommit in tre nya tider i Nätrejset. En av dem är undertecknad.
Namn: Harris Östfalk
Klass: H50
Bana/Plats: Rönningesjön i Täby
Kajak: Kanuk M2
Paddel: Kajner 1XS
Tid: 1:02:51
Namn: Lars Ericsson
Klass: H37
Bana/Plats: Indalsälven/FKK
Kanot: Marathon Swift
Paddel: Kajner 1XS
Tid: 52:10
Namn: Ulf Wallerius
Klass: H56
Bana/Plats: Westerviks kanot klubbs 10.000 metersbana frän förr
Kanot: VKV 100
Paddel: VKV Ving
Tid: 59:56
Lördagen skulle visa sig bli min sista dag på lägret. Vädret var som under dag ett och två: Kanon! Svaga vindar och varmt i luften.
Förmiddagspasset bjöd på 30x70/20s i fart 3. Efter femton stycken intervaller bröt vi av med 3 minuters vila. Var lite skeptiskt innan passet: Är det inte väl korta intervaller! Vad fel jag kunde ha. Det här var en av de bättre passen jag kört. Under 70s jobbet han jag komma upp i ca 85% av HFmax. Under 20s aktiv vila hann inte pulsen falla särskilt mycket. Kontentan blev ett pass med puls strax under tröskel utan att det upplevdes som "besvärande". Underbart!
Eftermiddagspasset innehöll startträning. Först uppvärmning och sedan 20 stycken starter med start varannan minut. Efter tio starter bröt vi av med ett par minuters aktiv vila. Christian från Bootshaus gjorde vår grupp sällskap. Man kan lugnt säga att han dominerade :-) Efter ett par starter hade jag hittat en teknik som passade mig. Strax innan start intog jag utgångsläge för paddeltag med paddeln just i vattenytan. Då skottet gick så tog jag tre till fyra snabba paddeltag med låsta ben: Bröt igång kajaken med armarna. Sedan bytte jag växel och började pumpa med benen som vanligt. Det funkade bra. Vi avslutade passet med ett par fyra minutare. Sista stod jag på ordentligt för att tömma ur kroppen. Nådde 94% av HFmax som högst: Jobbigt men inte plågsamt.
Först skall jag säga att jag inte har några bilder på Nelo Vanquish Classic. Kolla in på bootshaus.se eller nelo.eu om ni vill se hur den ser ut.
Under lördagen, dag tre av Flämslättslägret, fick jag äntligen tillfälle att testa Classicen. Det var en pippigul Classic i F-material: Lätt och styv. Imponerande byggkvalité.
Jag testade den två gånger under dagen. En gång efter förmiddagspasset och en gång efter eftermiddagspasset.
Vid första svängen så blev jag förvånad. Jag var inte riktigt förtjust. Jag tyckte inte att den svarade. Vad det beror på vet jag inte. Det engagerade helt enklet inte riktigt. Rankheten var ungefär som i Zedtech Sleipner. Initialt vinglig men med en markant slutstyvhet. Lite nedslagen. Det här skulle ju vara en höjdpunkt.
Lommade iväg och käkade.
Efter lördagens andra pass slängde jag mig upp på hästen igen! Sjösatte Classicen och tog en tur till. Den här gången kändes det mycket bättre. Jag hade lyckats ställa in fotstödet en aning bättre och det tror jag bidrog mycket. Jag gillar att ha rejält grepp om kanoten med fötterna.
Kanoten svarade bra på accelerationer, gled lätt och hade en tydlig riktningsstabilitet. Gissar att en Classic skulle funka utmärkt att rida på våg med.
Det man märker är att Classicen har en tendens att vagga i horisontalplanet om man sätter i paddeln platt. Om man däremot sticker i paddeln snyggt och utan plask så försvinner vaggandet på en gång.
Efter andra testturen hamnar Classicen högst upp på min önskelista. Fart finns, designen smakar gott för mitt öga, byggkvalitén finns, riktningsstabiliteten finns, accelerationsvilligheten finns. På det stora hela min drömlåda...Inredningsmässigt skulle jag montera ett fullplattestöd för fötterna och rotationssits.
Morgonen var sval men klar. Underbart väder för paddling. Första passet kl 10. 14x4 minuter med en minuts vila. Fart 3. Riktigt tungt.
Lång lunch och en stunds vila på örat.
På eftermiddagen, kl 16, vara det dags för motståndsträning. Monterade på en korda med en innebandyboll på framför sittbrunnen. Andra körde med flera små innebandybollar eller knutar på ett spännband. Först 3x4 minuter i fart 3. Sedan 20x30/30 fart 4/2. Tre minuters vila efter tio stycken. Det här var riktigt tungt och nyttigt. Efter de 20 tog vi bort motståndet och körde 2x4 minuter: Det kändes som om kajaken flög fram.
Efter fredagen började mina händer bli riktigt slitna av blåsor.
Den 9-10/5 är det dags för årets upplaga av Kajakdagarna.
Text från www.kajakdagarna.se
SVERIGES STÖRSTA KAJAKMÄSSA!
På Kajakdagarna hittar du allt inom kajak: kursarrangörer, tillverkare, försäljare, uthyrare, turarrangörer, vana paddlare, nya entusiaster, kajakklubbar och andra organisationer som paddlar.
Och naturligtvis en massa olika kajaker: långfärdskajaker, skärgårdskajaker, havskajaker, rockhoppingkajaker, motionskajaker, tävlingskajaker, havsracers, surfskis, rekreationskajaker, fiskekajaker, familjekajaker, barnkajaker, forskajaker, eskimåkajaker: allt
En av fördelarna med läger är att det finns mycket kajaker, paddlar och annat att titta på och kanske prova. Idag fick tillfälle att testa en Zedtech Sleipner. Jag har haft ett öga på den på Paddelkrafts hemsida en tid.
Det var ingen lång tur jag gjorde. Ca 15 minuter efter dagens andra pass. Använde min egen paddel. Det sas att lådan vägde 8 kg. Det är inte omöjligt. Lätt kändes den i alla fall.
Att ställa in fotstödet var enkelt. Jag kunde till och med göra det sittande i kajaken.
I kajaken satt det en pull-bar i kolfiber. Det kändes lite ovant men kan nog funka bra efter tillvänjning. Styrpinnen hade jag svårt att få kontakt med men det beror nog mer på mina fötter än utformningen på styrningen. Däcket är relativt lågt över fötterna. Jag har stl 42-43 och när jag viftade på tårna så tog jag precis i.
Sitsen passade inte min rumpa. Den var lite för trång och grund. Jag upplevde att den gav dålig kontakt med kajaken. Skulle sätta i Zedtechs rotationssits istället. Höfterna tog i sidorna då jag paddlade, men bara lätt. Det störde inte.
Att Sleipnern skulle vara rankare än min Marathon Swift var jag beredd på. Men så farligt var det inte. Upplevde det som att jag inte riktigt lyckades pressa ned den i vattnet (jag väger 78kg). Kajaken är lite topprank i jämförelse med min Swift men inte värre än så. Gissar att det går att lära sig på ett par månader så man kan slappna av ordentligt och driva i paddlingen.
Kajaken var riktningsstabil och jag skulle gärna testa att ligga på våg med den. Rodret var riktigt stort så det var lätt att styra.
Fartmässigt svarade den bättre än min Swift trots att jag var lite vinglig.
Byggkvalitén imponerade. Snyggt och prydligt.
På det hela taget en kajak som inspirerar. Med mig i kajaken är begränsningen av mänsklig karaktär och inte tvärt om.
Så har äntligen veteranlägret i Flämslätt kommit igång. Runt 50 deltagare är anmälda.
Första passet körde vi kl 16. Planen från arrangörerna var två varv runt sjön i distanstempo. Jag gissar att det var fler än jag som laddade på mer än distanstempo. Jag snittade tröskeltempo på de två varven. Det sägs att banan var ungefär 15 km. Tiden blev 1.16 cirkus.
I början av passet var det rejält vingligt för min del. Sedan i perioder ganska bra flyt men kastades ur rytm med jämna mellanrum. Balansen kommer så det oroar inte.
En stor fördel med att träna i grupp är att man kan köra våghängning. Fascinerande vad mycket man kan spara om man ligger med nosen vid framförvarande båts sittbrunn. Rena fikapaddlinegn :-)
Efter paddlingen god mat, umgänge och mycket prat om paddling, prylar och teknik. Nu gäller det att vila upp sig för morgondagens två pass.
Kolla in på globalsurfski.se. Där finns det härliga bilder från helgens surfskiläger.
Man måste inte köpa allt. Vissa grejer kan man göra själv med enkla medel. Helfotsplattan till mitt fotstöd har jag fixat själv. Fotremmen är ett vanligt spännband som jag kortat och skruvat i plattan.
Under slutet av fjolåret använde jag en bit liggunderlag som vaddering mellan remmen och fötterna. Lite pill och tjafs att lägga den på plats vid sjösättning och lyft. Igår gjorde jag två enkla slitsar i liggunderlaget och trädde igenom remmen. Problem löst!
Förra veckan bjöd på fler pass än normalt: 5 stycken. Ett pass löpning, premiärpasset i kajaken och tre stycken pass på paddelmaskinen. Lite känns det som jag har börjat om på ruta noll. Överbelastningen av fingrarna har tvingat ned tempot rejält. Alla fem pass hamnade i I-zon 1 (<72% HFmax)
Skulle kunna tjura ihop. Men fasen, det är ju rätt skönt att inte späka sig så hårt, utan bara njuta av att måsta ta det lite lugnt. Just nu klurar jag på hur jag skall lägga upp kommande veckorna för att få fingarna att hålla för ökande intensitet...det löser sig nog :-)
Veckans sista pass på paddelmaskaninen bjöd på en aha-upplevelse. Efter en halvtimme ville jag vinkla om fotstödet. Hittade en bit rörisolering som låg på golvet. Den la jag bakom fotplattan vid hälarna. Rörisoleringen stack ut ca två decimeter på vardera sidan om bänken.
Först snuddade jag inte rörisoleringen då jag paddlade. Sen gav jag mig tusan på att lyckas sätta i paddeln närmare mittlinjen. Började sikta på att slå till rörisoleringen i varje "isättning". Det krävdes lite koncentration men var inte omöjligt att lyckas med.
Aha-upplevelsen då: För att lyckas slå till isoleringen så var jag tvungen att sätta i paddeln aktivt istället för att göra det mjukt. Riktigt nyttigt att känna känslan mellan mjuk isättning och mer aggresiv isättning.
Vid tillfälle skall jag testa att sätta rörisolering tvärs över däcket på kajaken för att få till samma övning på vattnet.
Hittade till en ny blogg häromdagen. Patrik Kjellman som är med i Nätrejset bloggar om sitt motionerande och motionspaddlande. Kul att fler tar till ordet! Har lagt upp en länk till bloggen i den vänstra kolumnen. Vill du hacka adressen själv så är den http://traningsrundan.blogspot.com
Kolla in på Erik B:s blogg. Han har lagt ut lite bilder från surfskilägret i Oxelösund och bilder på Think-lådor som Bootshaus har med på lägret.
Sedan en tid tillbaka har jag haft ömmande fingrar. Det började med höger långfinger och gick sedan över till lång- och ringfinger på både höger och vänster hand.
"Skadan" kom till under en vecka då jag körde hårda tröskelpass och ett riktigt långt distanspass på paddelmaskinen. Så här i efterhand kan jag tycka att jag var ambitiösare än smart då.
Om jag backar tillbaks och jämför med fjolåret så körde jag inga tröskelpass på paddelmaskinen och inga riktigt långa distanspass för den delen. Kroppen fick sakta vänja sig och först i maj månad la jag på tröskelträning och då i kanoten. Lyssna på kroppen och ha tålamod är lärdomen.
För att avlasta fingrarna testade jag igår att lägga en plastbit mot de ömmande fingrarna och tejpade med sporttejp. Körde ett 60 minuters pass på paddelmaskinen med puls på 65-75% av HFmax. Tro det eller ej så funkade tejpningen. Fingrarna höll stilen riktigt bra. Efter passet kändes det helt ok.
Under passet testade jag även att köra paddling med "raka armar". Naturligtvis blir de inte helt raka men betydligt rakare än normalt. Jag har tittat på Fredrik Schill då han kört på paddelmaskinen och konstaterat att han kör med betydligt rakare armar än mig. Jämför även med videon på Tim Brabants som jag länkat till tidigare. Ganska raka armar!
Jag fick bredda greppet på paddeln lite för att kunna ha "raka armar". Paddlingen kändes mer kraftfull än annars. Upplevde det som att jag fick ut mer effekt i paddeln från rotationen. Mer tester under nästa pass...
I senaste numret av Utemagasinet är det ett kajakspecial. Så brukar det vara inför somrarna. Till min glädje innehåller detta nummer inte bara de vanliga härliga kajakartiklarna, utan även ett porträtt av en veteranpaddlare: Arne Wahlberg. Kul att läsa om andras "resa" inom paddelsporten och hur de tänker! Fler såna artiklar tack :-)
Ja, där satt den! Nu har jag äntligen fått komma ut på vattnet .
I ärlighetens namn hade jag inte så stora förväntningar på passet. Ville mest få sjösätta och vänja in mig lite. Det var marigare än väntat att komma i vattnet. Till slut hittade jag en liten isglipa vid en flytbrygga i Ortvikens småbåtshamn.
Hade laddat med rejäl klädsel för alla eventualiteter. 6,5mm neoprendräkt, paddeljacka, paddelhandskar och en rejäl flyväst. Inga chansningar.
Att kliva i var inga större bekymmer även om jag kände mig som en dåligt dresserad flodhäst. Skall man se positivt på det hela så var balansen inte lika risig i år som i fjol vår. Nu kunde jag efter några djupa andetag släppa bryggan och sätta på kapellet utan stöd. Sedan var det dags för avfärd :-) Räknade till tre flera gånger innnan handen släppte bryggan. Maken till harig kanotist...
Körde sedan ett par turer med besök tillbaka till bryggan för att rätta till utrustningen. Bla tog jag bort pull-baren (kör med rem istället) och flyttade sätet lite framåt. Många stillastående vändningar och i-/urstigningar. Nyttigt för balansen att göra sådana manövrer. Den lättaste är att paddla rakt fram.
Intensiteten på passet var låg I-zon 1 och I-zon 2. Totalt en timme. Till nästa pass skall jag planera in lite balansövningar och så skall jag fokusera på att få paddelisättningen närmare kajakrelingen.
På det stora hela är jag nöjd med inledningen på året. Nu ser jag fram emot nästa paddelpass. Förhoppningsvis i helgen.
Det trillar löpande in tider i Nätrejset. Idag finns det fyra att rapportera.
Namn: Harris Östfalk
Klass: H50
Bana/Plats: Rönningesjön i Täby
Kanot: Kanuk M2
Paddel: VKV Junior
Tid: 1:03:40
Namn: Jørn Haugerud
Klass: H50
Bana/Plats: Resö runt
Kanot: Zedtech TT
Paddel: Bracsa IV
Tid: 56:00
Namn: Ulf Wallerius
Klass: H56
Bana/Plats: Westerviks kanot klubbs 10.000 metersbana frän förr
Kanot: VKV 101
Paddel: VKV Ving
Tid: 1:03:13
Namn: Olle Berggren
Klass: H50
Bana/Plats: Stora Vika - Torö (t.o.r)
Kanot: VKV 101
Paddel: Bracs FW
Tid: 58:32
Har precis varit ute på årets första paddling. En timme. Vingligt i början men det redde sig. Härligt!
Fullt inlägg ikväll.
Flera gånger har jag stött på referenser till Camilla Porsmans bok Pulsträning. Härom dagen lyckades jag snubbla över den på biblioteket. Har du inte testat det förr så ta en sväng till ditt lokala bibliotek och se vad de har för litteratur om uthållighetsträning och träning i allmänhet...jag har i alla fall haft rejält med tur här i Sundsvall.
En snabb blick i innehållsförteckningen skvallrar att Camillas bok är läsvärd. Återkommer med tankar då jag läst den.
Glädjande har vi fått en dansk deltagare i Nätrejset. Henrik Numelin, 53 år, har rapporterat in två tider: 1:16:23 respektive 1:13:25.
Kanot: Coastrunner
Paddel: Bako Senior
Henrik är medlem av Kajakklubben Esrum Sø, www.kkes.dk, och paddlar en gång i veckan på Esrum Sø, en av Danmarks största sjöar. Esrum Sø ligger i Norra Själland ca. 15 km väster om Helsingör. Man kan alltid komma till sjöss då man kan hitta lä for vind och vågor längs antingen västra eller östra sidan av sjön.
Resultatlistan så här långt >>
Olles tredje tid i Nätrejset. Tog sig ut i morgondimman +4 gr, 75m sikt och 3-4 m/s S vind. Banan från St Vika (en bit från Nynäshamn) ner mot Torö tor - 58.52 blev tiden. Två sekunder bättre än tidigare. Olle och Jan Bengtsson har nu lyckats pricka samma tid på de 10 kilometrarna.
Kanot: VKV 101
Paddel: Kajner 4
Resultatlistan så här långt >>
Joel har varit ute och pressat sig igen men denna gång i sin ordinarie båt: Epic V10. Tiden har han sänkt rejält mot sist och nu är han nere på 55:05.
Banan på sjön Glottern blev slingrigare än tänkt pga is. Total sträcka 10,4 km vilket avvärkades på 57:34.
Resultatlistan så här långt >>
Årets tolfte rapport i Nätrejset kommer från Pär Lindén. På samma bana som sist har han kapat ca 1,5 minut. Nu har han tagit greppet om både scratch- och veterantabellen.
Pär hälsar att vattnet låg spegelblank och att han såg och hörde massor av ejder och alfågel på Örsbaken.
Samma utrustning som senast: NKV Rigel och Bracsa IV min.
Resultatlistan så här långt >>
Den 23/4 börjar veteranlägret i Flämslätt. Det skall bli riktigt kul. Haken är bara att jag inte lyckats ta mig i vattnet än. Isen har legat längre i år än jag räknat med. Nu börjar jag känna lite stress. Jag vill ha hunnit med ett par pass i kajaken innan lägret. Inte vore det kul att halka omkring som Bambi på hal is inför det samlade veterangänget inte :-)
Har bestämt mig att försöka premiärsjösätta till veckan. Kanske onsdag om det vill sig väl. Jag känner mig inte oroad för att kroppen skulle vara i dåligt skick, värre är det med balansen. Sanning och säga har jag lite ångest.
Som ifjol kommer jag att börja med att klä mig i ett par millimeter neopren om olyckan skulle vara framme. Kylan tror jag inte skulle vara det värsta om jag står på öronen. Det värsta är att vattnet är så vansinnigt skitigt inne i Sundsvalls inre hamn. En klunk av det vattnet leder ofelbart till ett sjukhusbesök.
Bilden ovan är från slutet av förra veckan. Selångersån har spruckit upp och likaså vattnet i inre hamnen. Hoppas att värmen i helgen har hjälpt ytterligare.
Imorgon blir det champagne-kalas. Vintern skall firas av med lite trivsamheter….
Olle har rapporterat in sin andra tid i Nätrejset. På mindre än en vecka har han kapat lite drygt 2,5 minuter. Imponerande!
Samma bana och utrustning som under förra försöket.
Resultatlistan så här långt >>
Att kolhydratladda är en naturlig del i förberedelserna innan ett långlopp. Det ger klara fördelar att tävla fylld med upplagrat glykogen.
Jag har använt mig av kolhydratladdning sedan 2004. Det brukar bli två uppladdningar per år. Men vad händer efter loppen? Finns det något att tänka på?
Själva grunden i kolhydratladdning är att först köra ett hårt pass för att tömma kroppen. Sedan äter man rejält med kolhydrat under ett par dagar och fyller på så sätt upp de tömda lagren till bredderna. Energi som kroppen sedan lätt kan använda sig av som bränsle under tävling.
Under själva laddningen lägger jag erfarenhetsmässigt på mig ca två kilo i vikt. Kolhydrat binder vätska och man äter mycket, så det är inget konsigt att man går upp. Sedan tappar jag en del vikt under tävlingen. Under Öppet Spår tex rasar det bort ett kilo. Detta innbär att jag efter tävlingen väger ett kilo mer än innan laddningsperioden börjar.
Vad beror då det här på? Svaret är enkelt: Jag äter alldeles för mycket under laddningsperioden! Det här är ett vanligt misstag och en av de saker som proffsen säger man skall vara vaksam på. Det gäller att hålla ett öga på vågen. Särskilt viktigt är det om man är löpare. För oss som paddlar är det inte ett stort problem att ha lite extra hull att dra omkring på. Det jobbiga är att ta bort restvikten efter loppet, inte att släpa på den under loppet.
Att ta bort något kilo är inte så svårt i vanliga fall. Det luriga är att ta tag i det efter en kolhydratuppladdning. Dels blir magen utspänd så att man känner hungrigare än vanligt dels så blir kroppen beroende av den kolhydratrika kosten. Här gäller det att så snabbt som möjligt komma in i normala matrutiner. Kroppen behöver en period med avvänjning för att sluta törsta efter stora mängder mat och kolhydrat. Det kan låta lätt men jag tycker att det är svårt. Det kräver karaktär.
Sammanfattningsvis – tänk på att:
1. Det finns stora fördelar med kolhydratladdning men det finns även baksidor. Prova dig fram och hitta ditt egen väg. Förvänta dig inte en fullträff vid första försöket.
2. Ät rejält med kolhydrat under kolhydratuppladdning men håll ett öga på vågen. Hitta din egen balans i matintaget.
3. Försök komma in i normala matrutiner så fort som möjligt efter loppet. Ju längre du drar på det desto svårare blir det. Kroppen behöver avvänjas.
Som Erik B redan skrivit så är Bootshaus från april 2009 även disributör för Vajda kajaker och Jantex paddlar i Sverige! Ett antal testkajaker och testpaddlar finns redan på lager. Bootshaus tog över agenturen för båda märken av Martin Svensson som valde att sluta med sin verksamhet som återförsäljare.
När jag kollar på Bootshaus hemsida så märker jag även att de tagit bort Plastex ur sortimentet. Medvetet eller ett misstag vid uppdatering av hemsidan? Dessutom finns Nelo Vanquish Classic i A1-material numer. Någon som har någon erfarenhet av Nelo byggda enligt A1-standarden?
Sedan någon vecka tillbaks har jag lite känningar åt fingrarna. Det är framförallt höger långfinger som är lite ömt.
Ömheten kom efter två tuffa pass på paddelmaskinen. Först ett tröskelpass på 60-minuter och sedan ett distanspass på dryga 100-minuter. Jag tror det hela beror på två orsaker:
1. För mycket vilja och hårda pass innan kroppen hunnit vänja sig.
2. Paddelmaskinen är lite ryckig vid isättningen av "paddeln". Linan är så stum att det blir hård belastning på handen som drar paddeln.
Ömheten oroar inte särskilt mycket. Jag har skaffat lite klisterbinda och skall tejpa fingret för att stötta under träning. Parallellt med detta smetar jag på lite Iprengel på dagarna och kör uppbyggande styrka för fingrarna på kvällarna framför tv:en.
Patrik Kjellman har gjort sin första start i Nätrejset. Första starten blev i en hemmabyggd kajak från 70-talet, tung men stabil. Patrik hoppas snart kunna börja använda sin Zedtech TT som är mer lättdriven. Vädret bjöd på sol och strax under 10 grader. Sydlig vind på 3-4 m/s som gav motvind första 5 km.
Tid: 1:12:18
Kanot: Seahawk. Hemmabygge från 70-talet. Tung men stabil.
Paddel: Kajner 1 xs
Resultatlistan så här långt >>
...att sitta mot en husväg i fjällen och vila sig efter en dag med telemarksåkning...när resten av paddlarsverige verkar vara på vattnet.
Inte för att man skall klaga på fjällvädret och föret i backarna. Några grader varmt i luften, klarblå himmel, vindstilla och nypistat.
Trots det kan jag inte låta bli att längta efter kajaken och öppet vatten då jag läser mailen från dem som kört Nätrejset. Jag hoppas innerligt att isen ger sig hemma, NU! Sannolikheten att spruckit upp på kanotstadion vid FKK finns inte. Däremot kan den kanske ha gett sig inne i inre hamn i Sundsvall. Håller tummarna.
Erik B hälsar att han inte "kunde inte låta bli" att paddla en av sina uppmätta 10k-sträckor idag :-) Karta och ett inlägg finns på Eriks blogg.
Tiden: 1:11:06
Kanot: Icefloe SC
Paddel: Bracsa IV min
Resultatlistan så här långt >>
Olle Bergren paddlade idag sin 10 km bana frän St Vika (en bit från Nynäshamn) ner mot Torö tor. Vind ca 4 m/s sydligt.
Tiden 1:01:31
Kanoten: VKV 101:a
Paddeln: Kajner 4.
Resultatlistan så här långt >>
Pär Lindén gjorde ett första försök idag. Det var det spegelblankt och sol. Banan gick från Tjuvholmen i Nyköping, runt gröna pricken vid Långskär och tillbaka.
Tiden 55:38
Kanot: NKV Rigel
Paddel: Bracsa 4 min
Resultatlistan så här långt >>
Leif Jägerbrand, initiativtagare till Orust Runt har gjort sin första tid i Nätrejset 2009. 1:04:58 i en Commander Type-S med Bracsa FW paddel. Och 17 kg ballast! Leif hälsar att ballasten helt enkelt är till för att bli snabb på att paddla långt med packning. Skymtar vi månne tjuvträning inför Orust Runt? :-) Vädret var bra, sol och lite blåst. Paddlingen gjordes i Östra Nedsjön, på en GPS uppmätt vändpunktsbana.
Resultatlistan så här långt >>
Vintern närmare sig sitt slut även i fjällen. Snön har börjat sjunka ihop och föret påminner om sorbet.
Ett pass som var tänkt på 1.45 blev nästan två timmar långt istället. Det gick trögt, trögt och nå alldeles fruktansvärt trögt. Från Tänndalen skatade jag mot Svansjöliftarna och därifrån på diagonalen genom skidsystemet till Hamra. Ned för slalombackarna i Hamra, via Malmagen och Fjällnäs upp på fjället. Sedan via Hamra hem igen. En skaplig tur.
Pulsen for som en jojo. Som tänkt. På platten i I-zon 2, upp för alla backar I-zon3/4 och utför I-zon 1. Riktigt nyttigt att vänja kroppen vid långa pass med ryck i tröskeltempo. Det påminner om hur lopp i allmänhet funkar. Oftast börjar det med ett allmänt ryck i hög fart för att efter ett tag lägga sig i ett mer makligt tempo.
Han gå slut på energi innan jag var hemma. Sista två kilometrarna var långa. På vingliga ben stapplade jag in i huset. Pasta och hemgjord pesto stod klart på bordet. Yes!
Vissa dagar finns det inte utrymme för långa pass. Då är det utmärkt att klämma in något högintensivt och kort.
Idag var det ont om tid efter hemmabestyr och jobb. Men skam den som sätter sig i TV-soffan åt kvällskvisten :-) Upp på cykeln och trampa iväg till FKK. Först 10-minuter uppvärmning. Sedan en ministeg 3-4-5-5-4-3 med en till två minuters vila mellan intervallerna. Toppade 92% av HFmax på sista intervallen. Svider gött! Totalt ca 45 minuters träning.
Nu längtar jag verkligen efter att krypa ur inomhusvärlden och komma ut på vattnet. Smält is smält!
Jan Bengtsson kämpar vidare för att bättra sin tid i Nätrejset. Nu senaste var det perfekta förhållande: sol, varmt och svaga vindar! Banan var återigen vändpunktsbanan utanför Saltholmen-Fiskebäck. Janne använde Commander Type-S och Bracsa IV. Tiden 58:52 med en snittfart på 10,2km/h och en maxfart om 11,4km/h.
Bra jobbat!
Resultatlistan så här långt >>
